2006
Har ni hört sagan om den fula ankungen som egentligen var en svan?
Jag var en svan
Jag såg ut som en svan
Jag var vacker.
Jag hade ett vackert leende och långt vågigt hår som böljade ner över axlarna. Och jag log.
Jag log alltid.
Men inuti var jag en ful ankunge. En som inte kunde ta plats.
En som var ensam och utanför… som inte var värd att finnas till.
Och i min ensamhet växte drömmarna. Drömmarna om ett annat liv… ett annat jag… en annan mamma, en sån som lyssnar… en annan bror, en sån som inte är halvgalen, en annan kompis, i alla fall nån kompis.
Vad gör man när sprickan mellan dröm och verklighet blir för stor?
Hur blir man en riktig svan?