Premiärdatum 2007-02-28
”Han kallar sig bror men han är inte min bror. För bror och syster blir man inte så – visst? Att man bara flyttar in och äter glass och tar mina tidningar. Det kan en bror göra men då är man född med honom och då har man har lärt sig stå ut, liksom.”
Zoe är 10 år och bor med pappa Lasse. En dag träffar Lasse Madde och så flyttar Madde och hennes son Sebastian 6 år in. Vrålpuckot som Zoe säger. Det blir inte lätt. En kamp om rättvisa och om pappa Lasse. Sebastian är jätteglad och stolt över att ha fått en syster. Hon kan prata baklänges och har en egen MP3-spelare!
Zoe tycker bara att vrålpuckot är vidrig och irriterande. Hon funderar t o m på om hon kan råka glömma Sebastian Knastrian någonstans. Kanske när de ska till Grums….? Dom lär väl rasta någonstans…?
En föreställning med dråpliga situationer, humor och värme som ger utrymme för publikens medskapande.
Om ”plastsyskon” och rivalitet. Om att känna sig bortglömd och rädslan att kanske förlora någon som man upptäckt att man gillar.
Längst ner på sidan hittar du mer info om föreställningen, lärarhandledning och scenskiss. Allt i Pdf-format.
