14 maj

”Ni skojar?” sa jag i söndags när skådespelarna kom och drog mig i raggen och sa att vi skulle åka till Blekinge igen! Samma väg, med alla applåder. Den här gången åkte vi till Sölvesborg, och nu klappade skådespelarna i händerna åt alla illgula rapsfält. Vi kom fram mitt i natten till ett riktigt spökhotell som heter Stadshotellet. Där är det fullt av spindelväviga kristallkronor och märkliga tavlor på gamla frukter från förr i tiden. I morse åkte vi till en liten stad som heter Mjällby och spelade. Den ligger på Listerlandet, och det är som ett eget litet land nästan. På vägen dit såg vi en skylt där det stod ”Hästloppis”. Skådespelarna blev jättesugna på att köpa varsin billig begagnad häst och ta med hem, men de hann inte för de skulle ju spela teater.

11 maj

Iiihååå! Nu har vi spelat i Karlskrona i tre dagar. Det var roligt! Vi spelade i en jättefin konsthall mitt i stan, och där fanns stora lampor i taket som såg ut som flygande tefat som var på väg att landa. Vi träffade många glada barn, till exempel en tjej med en jättefin hästtröja. Hon skulle gifta sig med en häst när hon blev stor, berättade hon för Hedvig. Sen packade vi in alla grejer igen och körde den lååånga vägen hem till Örebro för att fira att teatern som vi jobbar på, Martin Mutter, fyllde 25 år! Hurra!!!

4 maj 2012

Vi har spelat två dagar i Arboga, i ett hus som heter Medborgarhus. I Arboga gör man leverpastej. Läskigt ställe för djur…

2 maj 2012

Tidigt i morse startade bussen från Örebro och körde till Skultuna. Där gör man saker som ser ut som guld, fast heter messing. Numera gör de visst mest aluminiumfolie, men det är ju också rätt snyggt! Vi spelade i en gympasal och barnen i Skultuna var jätteglada. Det kanske var för att solen sken och de kunde gå i bara t-shirt och keps ute. De frågade många frågor, och jag kan svara på några här, ifall det är fler som undrar.

Fråga: Bor alla skådespelarna i pjäsen i samma hus?

Svar: Nej. Alla bor i olika hus eller lägenheter i olika städer. Fast ganska ofta bor de på hotell, och det är ju nästan som samma hus.

Fråga: Hur kommer man ihåg alla man ska säga i pjäsen?

Svar: Man övar. I åtta veckor övade de, och när de hade bestämt vad de skulle göra och var de skulle stå när de sa det de skulle säga så var det inte längre svårt att komma ihåg.

27 april 2012

I två dagar har vi spelat i Karlshamn. Det var på en stor teater som hette Stadsteatern. På väggarna där var det skrivet tusentals miljoners namn, alla som någonsin har spelat där har skrivit med spritpenna rakt på väggen. Jag skrev så klart också! Efter att vi hade spelat så skulle en sångerska som heter Eva Dahlgren sjunga på teatern, så skådespelarna fick skynda sig att riva. Hon, Eva, hade en jättestor gul turnébuss och många fler lådor och sladdar än vi. Men en vaktmästare sa att det inte var så många personer som hade köpt biljetter, för samma dag var det ”kosläppet” i Karlshamn (alltså när de släpper ut korna på grönbete efter vintern) och 5000 personer skulle visst dit och hade inte tid att höra på sånger. Djuren – Människorna 1-0! Fast synd om Eva…

25 april 2012

Förra veckan var det vinter och snö, men här i Mörrum är det nästan sommar! Solen skiner och vitsipporna är precis överallt. Mörrum ligger i Blekinge och har en å med en massa laxar i som de är väldigt stolta över. Laxarna har till och med ett eget hus här – Laxens hus! Det är som ett Folkets hus, fast för laxar, där laxarna kan gå på bio, spela bingo och dansa foxtrot. Tror jag. Men jag vet inte för jag fick inte kolla närmare för skådespelarna sa att nu ska vi spela och inte leka med laxar.

Efter den sista föreställningen så kom alla barn fram och kramade skådespelarna. Skådespelarna blev så glada att de började gråta litegrann. Det är fint med kärlek! En kille i publiken berättade att han hade en åsna på redigt, (alltså ”på riktigt”, fast på Blekingedialekt.) Fast han hade aldrig träffat den, han fick den i julklapp och den bor i ett fattigt land i Afrika och hjälper människor där. Iiiihååå vad åsnor är bra på sånt! Jag ska ge bort mig själv i julklapp till någon fattig nästa år!

20 april 2012

Nu har vi spelat i Sala i tre dagar. Det var i ett gammalt badhus vi spelade, men som tur var hade de murat igen bassängen för det hade varit svårt att spela i vattnet!

17 april 2012

Iiihååå vad det snöade i skogarna på väg mot Skinnskatteberg i morse! Man trodde nästan att det var julafton. Men mitt i skogen hittade vi i alla fall en skylt där det stod Skinnskatteberg, och där skulle vi ju spela. Så vi packade in våra saker i ett fint kulturhus som hette Korpen, och det satt en stor läskig uppstoppad korp precis över dörren där barnen skulle gå in. Tur att de vågade gå in i alla fall, för annars hade de missat oss!

14 april 2012

Idag var det lördag och vi skulle spela i Västerås, på teatern där. Det kom både vuxna och barn, jättemånga! En flicka kom efteråt och sa att det var den bästa pjäs hon hade sett i hela sitt liv! Wow! Hon hade säkert levt i minst sju år, och det är ganska länge det!

13 april 2012

Nu har vi spelat två dagar i Hallstahammar. Det är en liten stad med hur många slussar som helst! De älskar slussar! Vi spelade på en biograf som hette Sagabion, fast det var ingen filmduk där. Den var upprullad på en stor rulle i taket, och det var tur för annars hade vi inte fått plats! Efter vi hade spelat ville skådespelarna att Hedvigs fina väska skulle bli ännu finare. Förut så hängde det en discokula på den, men den gick sönder och nu ville de ha en ny. Så vi letade. Och vi letade. Och vi letade. Till sist så hittade vi en i bröddisken på Coop. Den hängde som reklam för något bröd. Skådespelarna frågade om de fick den och det fick de! Helt gratis! Så nu glittrar Hedvigs väska som aldrig förr!

11 april 2012

Iiiihååå vad det regnar i Fagersta! Vi bor på ett hotell som heter Brukshotellet och där är fullt med fläktar som brummar och låter som stora monster. Vi spelade på Perolsskolan och det var jättekul. Alla var friska och glada. En flicka i publiken undrade om Olov (som spelar pappan) är Helenas (som spelar Hedvig) pappa på riktigt? Ni kanske är fler som undrar? Svaret är nej. Det är han inte.

Sen blev jag lite rädd när jag skulle kissa på toaletten innan föreställningen och läste på tvålbehållaren. Där stod: ”Här får du livstid!” Hjälp, tänkte jag! Livstids fängelse? Eller vara inlåst på toaletten för resten av livet? Men skådespelarna förklarade att det nog betydde att det fanns tid att leva här i Fagersta för att det inte finns så mycket annat som stör. Fast riktigt säkra lät de inte…

4 april 2012

Nu har vi varit i Arvika. Det är en liten fin stad i Värmland där en massa raggare kör runt på gatorna. Varv efter varv åker de i bilar med nedvevade rutor och spelar musik högt så det dunkar. Som tur var visade de inte rumporna genom fönstret i alla fall!

Vi spelade i en gympasal som låg högt upp i ett hus, och många trevliga barn stannade kvar och pratade med oss efteråt. Till exempel Liam som också var väldigt bra på att trumma på cajonerna, (de där små lådorna som skådespelarna sitter och trummar på i pjäsen.)

När vi hade spelat andra dagen så hade Helena, hon som spelar Hedvig, så ont i halsen att hennes röst försvann. Den hördes nästan inte alls. Jag trodde inte att skådespelare kunde bli sjuka, och det trodde nog inte skådespelarna heller för de spelar ju varje dag och har inte tid att vara sjuka. Men de är visst som vanliga människor, och de blev jätteledsna för de fick ställa in föreställningar. Helena fick gå till en doktor som hette Kenneth. Han tittade i hennes röda öron och i halsen och sa att hon hade fått halsfluss och inte skulle stå på scen och skrika och ha sig förrän hon ätit sin medicin och blivit frisk. Så vi fick åka hem och äta påskägg istället. Men vi hoppas att vi kommer tillbaka till Arvika senare och spelar för de barn som inte fick se. Och så vill jag titta lite mer på raggarna. Tony kanske hittar nån kompis!

31 mars 2012

Iiihååå! Idag var det lördag och vi skulle spela i Karlstad på Arenan. Vi trodde nog först att det var Löfbegs Lila-arenan, för det sa en kille i Skattkärr att det var. Men den var ju alldeles för stor och mest för sport och sånt, så vi fick nöja oss med en mindre arena, på biblioteket. När vi skulle backa intill bussen för att lasta in våra saker så fastnade bussen mellan ett träd och en jättesned lyktstolpe. Lyktstolpen var sned för att så många teatergrupper har fastnat just där. Lite som en teatergruppsfälla. Dom i Karlstad kanske vill att man ska stanna där hos dom och spela resten av livet? Vi spelade för både barn och vuxna och sen packade vi ihop och åkte hem till Örebro på grönbete. För det har faktiskt kommit lite grönt gräs nu, och maskrosor vid extra varma väggar.

30 mars 2012

I två dagar har vi spelat på ett ställe som heter Skattkärr. Det ligger utanför Karlstad. Undrar varför det heter Skattkärr? Det kanske var så att för längesen så fanns det bara ett kärr där. Men sen kanske det kom en rövare och tänkte att här i kärret är det nog perfekt att gömma en skatt, och så gjorde han det. Men så kom det ett barn och hittade den där skatten, och av pengarna byggde han och hans familj ett helt litet samhälle som de kallade för Skattkärr. Oj vad rövaren måste ha blivit förvånad när han kom tillbaka för att hämta sin skatt! Bara en massa hus!

28 mars 2012

Nu har vi varit i Kristinehamn i tre dagar. Det ligger i Värmland alldeles bredvid Sveriges största sjö som heter Vänern och är som ett hav nästan. Malin – hon som spelar mig i pjäsen – badade! Ute! Iiiihååå, det var ju nyss vinter! Det bodde många barn i Kristinehamn och de var väldigt glada och några fick autografer av skådespelarna efteråt. När vi var klara packade vi ihop allt vi hade med oss och åkte bort till Karlstad. Där byggde vi upp allt i en annan gympasal, för i morgon kommer Karlstadsbarnen och tittar. Nu bor vi på ett hotell som heter Ibis och ligger mitt i stan. Godnatt för ikväll!

21 mars 2012

Iiiihåååå!!! Nu är vi igång igen. Efter en tid i ide nere i Teater Martin Mutters mörka källare har jag fått komma upp i strålkastarljuset igen. Igår hade vi nypremiär i Örebro. Oj vad nervöst! Det kom massor av både vuxna och barn och tittade och de applåderade hejdlöst och stampade med fötterna så jag trodde att det hade börjat åska. Efter föreställningen packade skådespelarna ihop allt och vi satte oss i den stora röda bussen och körde till Blekinge. Det ligger långt bort. Sådär en sex-sju timmar tog det att köra, för vi hamnade på grusvägar mitt inne i en stor skog där det var kolsvart. Men sen kom vi ut och kom fram till Olofström. Det är en liten stad med många mataffärer och två apotek bredvid varandra. Vi har fått en ny skådespelerska som heter Malin och är jättesnäll och rolig. Hon spelar mig, alltså åsna, och hon är faktiskt jättelik. Vi bor på ett hotell som heter First Hotel och imorgon ska vi spela igen så nu måsta jag sova. Iiiiåååå!!!

28 oktober
Iiihååå! Nu har vi spelat färdigt för i höst. Vi gjorde ett kärt återbesök i Hallsbergs-Grottan och spelade för de barnen som inte fick se förra gången. Sen packade vi ihop våra saker och körde hem dem till teatern där vi ställde ner dem i den mörka kusliga källaren. Jag får stå i mitt lilla stall och vänta på våren. Men skådespelarna har lovat att klappa mig lite varje dag. Och i jul ska jag få en extra kola, för åsnor hör ju julen till. Vi är ju det lilla Jesusbarnets älsklingsdjur, han ville aldrig rida på något annat än åsnor!

17 oktober
Nu har vi spelat 100 föreställningar! Ja, till och med 101 faktiskt. Det var i Askersund det hände, i världens största gympasal på Närlundaskolan. Barnen som satt närmast sa: ”Skådespelarna luktar kaffe… nej dom luktar… vad luktar dom?” Jag kan tala om vad de luktar. Svett. Det är för att de inte får tvätta sina kläder. Men de duschar ibland. Läskigt. Jag tycker inte om att duscha. Jag tycker att åsna luktar godast i hela världen.
Efter föreställningen så pratade skådespelarna med barnen, för de har något som heter ”Skapande skola” och då ska de göra en egen pjäs och behöver veta lite hur det funkar. Och sånt vet vi, nu efter 100 föreställningar.

16 oktober
Iiiiååå! Idag bar det av till den kungliga huvudstaden för att spela teater på en riktig teater som hette Pero. Det var spännande att rulla in i Stockholm med alla bilar som körde härs och tvärs. Jag hade ju tänkt att jag skulle få gå på Skansen, kolla in Globen, hänga på plattan och åka lite saker på Gröna Lund, men inte! Skådespelarna sa att nu är det bråttom att bygga, för det tar kanske en halvtimme att hitta parkeringsplats i Stockholm. Det kom ganska många vuxna människor och tittade, och endel barn också. Sen åkte vi hem, fastän jag tjatade: Skansen, Skansen, Skansen…

14 oktober
Nu har jag spelat i mina hemtrakter igen, i Fjugesta närmare bestämt. Där var det spännande! Först skulle Helena köra fram bussen till dörren där vi skulle packa in våra saker, men det hade vuxit upp en stor björk mitt i vägen som hon krockade med. Backspegeln knakade och knastrade. Det var som värsta actionfilmen! Sen var det spännande när vi skulle spela också, för några av barnen i publiken hade djurmasker på sig. Iiiiiååå, vad läskigt! Det fanns både en tiger och en varg där! Barnen i Fjugesta sa att dom ville se vår pjäs varje dag resten av livet. Det blir många gånger det…

12 oktober
Nu har vi spelat i Nora i två dagar. Jag tror att många barn i Nora har hästfeber, för det var många tjejer som hade hästtröjor på sig. Hoppas att de får åsnefeber nu istället och skaffar åsnetröjor… Iiiååå!!!

6 oktober
Stureskolan hette skolan som vi spelade på i Hedemora. Det var i en gymnastiksal med en rolig klättervägg. Oj vad sugna skådespelarna var på att klättra! När vi åkte hem i bussen, och nästan hade kommit hem till Örebro, ringde plötsligt Åsas telefon. Det var Stureskolans vaktmästare som ringde, och han lät lite arg. Skådespelarna hade nämligen råkat stjäla en lång sladd, som var hans. Men det var verkligen inte meningen, den var bara ganska lik våra egna sladdar. Vaktmästaren ville att vi skulle åka tillbaka med sladden omedelbart, men det ville inte vi. Vi skickar den med bussgods istället.

5 oktober
Vi sov i Hällefors i natt, i ett hus som såg ut som ett vanligt hus. Vi fick var sitt rum, men jag och Leo – hunden – fick betala extra för att vi var djur. Det tycker jag är orättvist! Vi spelade på en skola som heter Folkhögskola. Det kom jättemånga barn och de var väldigt glada. De berättade att de hade sett älgar och rådjur och ridit på både hästar, åsnor och kameler. En tjej berättade att hon hade läst alla böckerna om mig och Hedvig. När vi hade spelat klart åkte vi vidare norrut, mot Hedemora. Det var ganska långt, ända uppe i Dalarna. Där bodde vi på Stadshotellet. I rummet där jag bodde var det rosa och guld och det luktade äcklig tantparfym. Iiiiåååå, jag trodde jag skulle frusta ihjäl mig!

3 oktober
Vaaaakna Max-Olov! Så skrek skådespelarna i morse klockan 6 när de kom till teatern för att köra iväg med bussen. Vi skulle till Degerfors, sa de. I Degerfors fick vi spela i ett stort hus som hette Folkets hus, och som såg ut som en stor teater. För att komma in där fick man åka en jättestor hiss på utsidan av huset. Iiiiåååå vad läskigt det var! Men kul också!

30 september
Iiiiåååå! Nu har vi varit tre dagar i Kalmar och bott på ett lyxhotell som såg ut som ett slott. Man fick äta björnbär och pannkakor till frukost om man ville! Vi spelade på en skola som hette Walldorfskola. Barnen hade bara t-shirt på sig när de kom, för det var nästan som sommar ute. Jättevarmt! Det var som att vara utomlands, och jag kunde se ända till Öland när jag stod nere vid havet. Men det var en lååång resa hem…

 26 september
Sköllersta idag. Iiiiåååå! Där gör man korv i en stor fabrik. Måste vara läskigt för alla grisar som bor där… Efter föreställningen så var det en massa barn som hjälpte skådespelarna att lasta ut, och de fick autografer. Flest autografer fick nog Thea och Jennifer. Barnen frågade skådespelarna många saker, och jag kan svara på några frågor här om det var någon som inte hörde svaren:
Fråga: Är ni skådespelare? På riktigt?
Svar: Ja. De är skådespelare. På riktigt. Det är deras jobb, varje dag, och de får pengar så de kan köpa mat och sånt. 
Fråga: Är ni vuxna?
Svar: Ja. Alla skådespelarna i pjäsen är vuxna, fast man knappt kan tro det… De är ca 30-40 år hela bunten. Några är gifta. Några har barn. Ingen går i skolan längre.
Fråga: Handlar pjäsen om Helenas (som spelar Hedvig) liv?
Svar: Nej. Pjäsen är påhittad och handlar om Hedvigs liv. Däremot bygger den ganska mycket på författaren Frida Nilssons liv som barn. (Läs gärna Fridas brev som finns här på hemsidan.) Men faktiskt finns det ganska mycket likheter med Helenas liv också. Hon fick ingen åsna, men väl en hemsk och elak häst som hon var livrädd för. Dessutom ljög hon en hel del som barn. Så lite sant är det nästan…
Fråga: Varför har hunden Leo tratt runt halsen?
Svar: Leo har opererat bort sina testiklar så att han inte ska kunna få valpar. Men han får inte slicka i såret, så därför har han tratt, så att han inte ska nå med tungan.